Jag har ett par starka åsikter om en sak. Säga 'Jag älskar dig' alldeles för tidigt.
Vi tar detta från tjejens point of view (för jag är tjej.)

När du är tjej har du lätt att fästa dig, du har lätt att bli såkallad 'beroende' av någon. Killen du JUST blev tillsammans med gör dig lycklig. Han ger dig fjärilar i magen som om dom har krig där inne. Vad han än säger eller gör är 'det mest gulligaste du sett'. Well, newsbreak, allt detta gör inte att du automatiskt älskar killen. Tänk er, allt ni har sett är killens goda sida. Det han 'leker' för att få er intresserade. Det tar MINST en månad för honom att gå tillbaka till det vanliga. Helt plötsligt ser ni honom bråka med familjemedlemmar, börjar snacka skit om en massa folk osvosv. Han visar då sin normala sidan, efter det kommer det jag kallar monstret. Han ser inte dig som smekmånads flickvännen, han ser dig bara som en vanliga flickvän. Någon att bråka med. Ni kommer bråka konstant, om små saker som inte har med NÅGOT att göra. MEN, det viktigaste i detta är att ni kommer lära känna varandra. På helt nya nivåer som jag inte tror du någonsin känt en kille. Nya känslor kommer komma, vissa försvinner, men vissa blir starkare för mellan alla dessa bråk & dåliga dagar, så har ni alltid dom bästa dagarna. Då allt är så himla härligt att dina känslor bara blir starkare av att kolla på honom.

Ifall du som tjej sagt till killen att du älskar honom efter redan ett par dagar/nån vecka och han svarat, så är det nog redan konstaterat att ni INTE kommer hålla. Ni 'älskar' en person som inte riktigt finns. Säger inte det för att vara taskig, I'm just stating the obvious.
Om ni lurar er att ni älskar honom så kommer ni bara bli sååå besvikna på hur han sedan blir. Detsamma gäller killar. Calm your titties, om du tror du älskar henne så ska du bara se hur mycket starkare dina känslor kan bli på bara nån månad.

Kan säga som tjej, det är KLART att vi leker så jävla mycket bättre i början, om du visste hur vi redan var hade du fan aldrig ens tagit en andra titt på oss. Vi ljuger om vad vi gillar för vi vet att ni gillar det, vi klär upp oss, sminkar oss som aldrig förr för vi ska se bra ut framför er.
Vi skrattar åt era skämt, vi tycker små saker är gulliga (även ifall vi egentligen avskyr dom) & vi är bara helt perfekta i era ögon. Sen går en månad förbi, vi har börjat klä oss mindre attraktivt, vi sminkar oss inte som horor längre och vi kanske inte alltid skrattar åt era löjliga skämt. Vi har börjat säga emot mycket mer, vi står upp för oss själva och komiskt nog, skaffat våra egna hobby's. Sen går återigen en månad, vi ÄLSKAR att gå i mjukisbyxor, vi kanske inte bryr oss om att duscha på morgonen, vi går utan smink och nu är det ni som skrattar åt våra skämt.
Så är nästan varje tjej (notera, sa inte ALLA, bryr mig inte riktigt om du är en 'perfekt' flickvän)

Så gå för fan inte och säg att du älskar någon utan att du känner dom. Familjemedlemmar är okej, ni är fucking släkt. Men att älska en kille efter 2 veckor är löjligt att man nästan vill slå sig själv varje gång man ser det.
Lär känna er flickvän/pojkvän först. Ett förhållande går inte bara ut på att älska någon från dag ett ;)

Nu ska jag sova, för jag är trött! Godnatt!

& uhm, detta är no hate till någon. Detta är bara något jag OCH Elisabeth stör oss på!