tre dagar
på måndag åker jag, ensam med en massa främlingar i ett flygplan. tidigt på morgonen kommer jag sitta i flygplanet och inte våga titta ner. jag kommer göra det ändå för vem kan motstå utsikten från den trånga platsen? en del av mig vill ha innerplatsen, fast den höjdrädd fega delen säger att jag hellre vill sitta i fosterställning mitt i gången. jag får väl svälja min rädsla och hoppas på att jag får fönsterplatsen för man kan ju inte sitta mitt i allt när man blir så flygsjuk som jag? life of elin axelsson, var ska jag sitta. rädsla eller illamående? tror jag väljer rädsla. tror inte någon riktigt förstår lättnaden i magen och hjärtat när man börjar se utkanten av gran canaria och man vet om att man behöver inte vara kvar uppe i luften länge till.men annars längtar jag ihjäl mig, vill bara till solen. jag kräver sol.ett sätt för mig att komma bort från dessa trista djupa dagarna, detta mörker. solen. solen är min bästa vän på vintern. på sommaren är den bara varm men det är något med att åka utomlands på vintern och veta att alla i Sverige sitter och fryser röven ur sig varje dag.lovar att blogga varje dag. med fina bilder och händelserika dagar. gran canaria, jag kommer på måndag.
Trackback