är så jävla trött på mobbning. helt seriöst. förstår inte varför folk håller på såhär. kollar på en dokumentär på svt play, dox - bully. asså UGH, jag fucking fattar inte. 

vi säger att karl är annorlunda. han ser lite annorlundare ut än alla andra, han kanske har en liten näsa och hans ögon kanske är lite längre ifrån varandra än det vi kallar 'normalt' men vafan, gör det honom till en mindre värd människa? just vid detta tillfället säger vi att lilla karl har bulimi, efter varje måltid går han och spyr upp det för han mår så dåligt.är det er rättighet att håna honom för något han inte kan hjälpa? tror ni verkligen att han VALT att göra som han gör? nej, för ibland kan man inte styra ens känslor. han mår dåligt, folk mobbar honom för att hans ena tand är tre centimeter sne, för att hans hår är två centimeter för kort. han blir beroende av att göra något. 

nej det är fan inte okej.

och ugh vissa skolor i USA kan gå och sälja sig själv i ett horhörn. 'pojkar är som pojkar är i den åldern. det är inget man kan göra något åt'

ja men du kan gå i pension och låta någon med vett i skallen ta över din plats. är så jävla trött på det. nej pojkar är inte som pojkar är i den åldern. det är föräldrarna som inte älskar sitt barn tillräckligt mycket så barnet blir som en giftsugande orm som bara vill ha bekräftelse av 'dom coola killarna'. 

hatar att vissa föräldrar gör ett oskyldigt barn, inte ger dom uppmärksamhet, inte pratar med dom, inte uppmärksammar sig på vad som händer/vad dom gör. nej fuck dom, ni kan alla stänga era ben och leva i ensamhet istället för ett barn förtjänar inte att komma in i en värld där deras föräldrar inte pratar med dom.

 

är så jävla glad att jag har dom föräldrarna jag har. även ifall min mamma står ut med fjärde klassare fem dagar i veckan, sitter hon ändå och lyssnar på mitt, Idas och Antons bullshit dag in och dag ut, vi pratar, pratar, pratar. jag berättar helt seriöst ALLT för min mamma, hon kan mina dagar ut och in på kvällen. 

detsamma gäller min pappa. även ifall mamma är den man alltid berättar lite mer personliga saker för, så sitter ändå pappa där, lyssnar, ger tips, även ifall han arbetat en hel dag och egentligen bara vill kolla på nyheterna. 

men dom tar sig tid och snackar med oss, får oss att känna oss så jävla älskade, så som föräldrar ska behandla sina barn.

 

varför inte bara fucking acceptera att alla är inte lika jävla tråkiga som den 'normala' personen. acceptera att alla är olika. acceptera att alla har sin egna historia, om du kanske kan hoppa ner från din höga häst så kanske du kan inse hur jävla awesome det är att vara annorlunda, att inte vara som alla andra.

jag ÄLSKAR att vara annorlunda, jovisst, det kanske inte har varit dom bästa åren i mitt liv i med i höllviken måste man ju vara fjortis och ha en familj gjord av 1000 lappar. men jag är så jävla glad att jag inte är den typiska höllviken stereotypen. jag är glad att jag kan gå till skolan med mjukisbyxor och utan smink, jag är glad att jag kan färga mitt hår blå/svart utan att bry mig om vad andra tycker. jag älskar att vara mig själv.

 

så ja, sluta upp med att mobbas, det är onödigt och ni vet aldrig vad det kan leda till. tänk på att alla kanske inte är så starka som andra, vissa gör drastiska saker och det är så jävla sorligt. ett liv ska inte tas bort för tidigt, och speciellt inte för en anledning som mobbining.