drömmar
har alltid sagt till mina kompisar att det är okej att drömma stort. att förlora sig i ett mål, att aldrig liksom, ha en gräns över det man vill uppnå. jag tror jag har börjat inse att man kanske ska börja bli nöjd över vetenskapen om att man kanske aldrig kommer bli något. veta att drömmarna jag otroligt gärna vill ska slå in, kanske aldrig gör det.
det kanske är dags att växa upp, inse att livet kanske inte alltid kommer ge en saker på guldfat. jag kanske borde börja jobba mer för mina drömmar.
men vad vill jag egentligen bli?
Trackback